torsdag 7 april 2016

Väntar.....


Nu väntar jag på att:


  • förkylningen skall gå ur kroppen
  • jag väntar på att regnet skall ta slut så jag kan gå ut och "våra" i trädgården
  • jag längar efter att plantera om penseérna jag köpte i tisdags
  • jag väntar på solen och värmen
  • jag väntar på Fredag..... då högstryckstvätten skall göra mig sällskap och få bort gröna alger 


Under tiden som vi väntar (maken väntar på fiskeväder) så pysslar vi hemma. Jag kammar ulllockar från fåret Ulla - när man kammar ullen blir den slät och fin och lätt att spinna, kardar man ullen så lägger sig fibrerna lite huller om buller och garnet man spinner blir lite rufsigt.




Ulla har långa, fina lockar i grå nyanser och passar bra till att kamma. Jag spinner två tunna trådar som sedan tvinnas till ett tvåtrådigt garn. Blir det mjuk så kan garnet bli en kofta - blir det lite strävt - får det bli raggsockar.

Om det tar tid? Japp - men det är det som är grejen - tid har jag (välja bort annat) och känslan man får när man stickar i garn där jag själv har gjort allt från att ha köpt fårull hos uppfödaren (må-bra-får), tvättat ullen, förberett och spunnit garn - den känslan är som att äta solmogna tomater som du odlat själv :)

På torsdagskvällar är det stick- och spinncafé i Kulturhuset Blå Stället i Angered, kl 17-20. Jag brukar åka dit och nörda in mig på både stickning och spinning. Det är en jättebra lokal för olika pyssel/hantverk - tillgång till mycket materiel och redskap och nästan allt är gratis! Vill jag t.ex färga ull eller garn med kvalitetsfärg, finns både utrustning och färgämnen och god hjälp att få. Jag är så glad att jag träffade på gänget som är här - det ger så mycket glädje och utbyte av kunskap och möjligheter och har räddat mig från vinterns tristess :)

Skall se om jag kan få till en bild från våra aktiviteter i kväll.

Ha en bra torsdag :)




1 kommentar:

  1. Jag förstår dig till fullo Lotta. Gjorde samma sak ett år när jag bodde i Frankrike och det fanns lokala damer som kardade, spann och stickade. Jag var nog yngst, 18 år, och det är 40 år sedan nu men känslan infann sig direkt när du berättade.
    Hälsning Helene

    SvaraRadera