söndag 3 november 2013

Att bara vara....


Det har jag svårt för, att bara vara...... är jag hemma i stan finns det tusen saker att göra, saker som borde göras eller borde har gjorts för länge sedan.... ni vet.

Denna helgen åkte vi till stugan och jag hade innan bestämt att jag bara skulle vara och lyckades rätt bra :) Det enda "jobb" vi gjorde var att fixa vägen som fått "vattenfåror" efter regn men det var bara skönt att vara ute.




Strosade runt, plockade rönnbärskvistar,


gick en sväng förbi grannens hus för att se till att allt så bra ut efter stormen.

Johanna


Gick i sanden och luktade på havet - lustig det där med havsskum....


Rönnbär i vas i fönstret



Skuggor.....




Tände ljus och tänkte och pratade om mamma och pappa. De önskade minneslund och jag tycker det är ett bra val, jag tänker mycket på dem när vi är i stugan, stugan pappa byggt själv och där de tyckte om att vara på sina lediga stunder. Vi fnissar när vi hittar något lagat med Karlssons klister, häftmassa eller tejp vilket var mammas snabba lösning när något skulle fixas, eller pappas noggrannhet och ordning & reda på verktyg, husets papper etc. Jag tänkte på pappa när jag krattade den backiga vägen, att han alltid sa att den skulle "krattas nerifrån och upp" för att inte kratta bort gruset - vilket är skitjobbigt! men jag gör som han sa :)


Tänkte på mamma när vi satt på berget utanför köksdörren, njöt av solen och drack årets första glögg, för mammas favoritplats var just där.

Instagrambild, där av kvaliten

Hoppas ni haft en skön helg ♥




6 kommentarer:

  1. Vackra ord och tankar Lotta, våra nära och kära är alltid med oss även om de redan har lämnat 'jordelivet'.
    Att bara vara . . . ja det är inte lätt i dagens 'måste bara', men man måste i så fall tvinga sig till lite lugn o ro.
    Instagrambilden är verkligen super vacker !
    Ser på bilderna att ni haft en skön helg.

    Kram/ Eva

    SvaraRadera
  2. Att bara vara tror jag är ett tillstånd man måste lära sig! Det är för det mesta underbart när man lyckas:) Har många nära och kära som gått bort både nyligen och för länge sedan men jag tänker ofta på dem, det kan vara en doft, ett ljud, en maträtt eller vad som helst som gör att man kommer att tänka på dem:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Jag älskar att bara vara, men tyvärr tar jag mig inte alltid tiden. Det är ju massor av "måsten" också. Vi har tänt ljus på pappas grav i helgen, men i tanken finns han alltid oavsett allhelgonahelg eller ej.

    Må så gott!

    SvaraRadera
  4. Fina tankar och minnen du delar med dig från dina föräldrar!
    Fint också att du faktiskt gör som den noggranne herren lärde dig :)

    Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
  5. Vilket underbart inlägg! Så fint att kunna minnas sina föräldrar så, på den plats de också tyckte om.

    Att göra ingenting är jag på ett sätt bra på men ändå inte. Utomhus har jag svårt för det. Hittar alltid något jag "bara ska kolla" och sen har det plötsligt gått flera timmar. Inomhus är det lätt att fastna i datorn om jag sätter mig i soffan för att bara "kolla lite". Det är inte datorn jag vill fastna i när jag ska göra inget. Då vill jag läsa eller virka.

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Det är nog åldern och den smärtsamma vetenskapen om att livet inte är oendligt som gör att vi blir bättre på "bara vara". När föräldrarna inte finns och man har kommit så långt i sorge arbetet att man kan småle till alla minnen är fint.
    Just nu är jag någonstans mitt i. Har nog inte tillåtit mig att sörja fullt ut då jag får ta tag i allt med mamma som står lite handfallen och litar på att jag ska fixa det mesta. Jösses vad jag saknar min syster just nu. Sorgen efter henne är fortvarande tung trots att det är 15 år sedan hon dog.
    Annars är jag nog rätt "duktig" på att fånga stunden, det är ett måste om man ska orka med detta förfärliga tempo som dagens samhälle tvingar in oss i.
    Jag är lite orolig för hur mina döttrar och deras medsystrar ska fixa allt. Vilka enorma krav de har på sig!?
    Ha det gott och tack för fina bilder och ord!

    SvaraRadera