lördag 27 augusti 2011

Som det kan bli.....

I vintras sprack en av mina stora lerkrukor (var slarvig och glömde den ute) och jag har hela sommaren vänt den fula kanten inåt för att  "det fula" inte skall synas.

När vi var på promenix i skogen en eftermiddag, fick jag ögonen på skräpet på marken, som var gamla "tegelrester" - vad de nu gör ute på en stig i vårt grönområde? Har man en gång för längesedan grundat stigen med tegelrester? Hur som helst - en av bitarna jag hittade var riktigt fina ;) så de fick föja med hem. Jag vände på den fula krukan och la de hittade tegelbitarna på marken ;)



Det är visst någon mening med allt :)


7 kommentarer:

  1. Tänk vad lite som behövs för att det ska bli fint! Eva

    SvaraRadera
  2. Jag har en kruka från mormor som det gick likadant med. Den virade jag lite juteväv nereomkring. Blev ok det också.
    Mycket piffigt med bitarna där vid sidan.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Vad påhittig du är! Det blev ju jättesnyggt.
    Maria

    SvaraRadera
  4. Snyggt och 'fiffigt'.
    Här lagar jag alla större lerkrukor. Gör som du - lyfter fram det 'fula'.
    Fortsatt trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  5. Smart! Bara att låtsas som att det var tanken hela tiden... :-D Jättefina krukor!

    Kram

    SvaraRadera
  6. Men åh vilka härliga bilder du tagit, jätteläckert. Samma hände mig med en gammal terracotta kruka på fot, den sprack men ligger nu i en rabatt med tegelkross, rosor & murgröna & det är riktigt snyggt.

    SvaraRadera