ast blommorna får jag vänta på när det gäller den här växten - eller trädet - men det lever! Det är alltså Sharonträdet /Persimon som dottern hade med sig från Rom i februari. Det har börjat komma gröna blad och fort går det också! 7 mars såg det ut så här:
och igår 11 mars så såg det ut så här:
Stammen är cirkus 50 cm hög och kommer alla "ögon" att få gröna skott så blir det ett...... stort träd? Ops... har liksom inte tänkt på det..... får väl lära mig beskära det så att det inte blir allt för stort för trädet får nog bo inne på vintern. Men det är spännande - mycket, mycket spännande :)
Jag hoppas ju givietvis att det blir blommor, att det blir frukter av blommorna, att frukterna hinner mogna så vi kan smaka :)
Fler blommiga bidrag hittar ni på bloggen ROSES AND STUFF.
.JPG)
Det ser ju fantastiskt ut. Det riktigt sjuder av livskraft!!! Vad roligt med en sådan fin gåva!
SvaraRaderaHa en god helg!
/Ruben
Så spännande! Jag blir såååå nyfiken på hur den kommer att ta sig!
SvaraRaderaÖnskar dig en riktigt skön helg!
Kram / Randi
Så spännande...och lite nervöst kanske ;) Ska bli kul att se hur det går...
SvaraRaderaTrevlig helg ;)
Spännande värre! Ett sådant skulle jag också vilja ha...
SvaraRaderaLåter helt underbart med ett träd från Rom. Vi var där förra året och jag tog hem lite frön jag hittade. Något har grott, men vad? Kanske ett som ditt? Ha det gott!
SvaraRaderaÅ vilka underbara bilder! Ger hopp om ett nytt grönt liv (vår!!)
SvaraRaderaHA en mysig fredag! /Marie
Livskraften imponerar!
SvaraRaderaDet dröjer säkert några år innan du behöver beskära, du har ju högt i tak i vinkastet.
Så fint att få ett träd ifrån Rom. Fina bilder du tagit:)
SvaraRaderaHa en trevlig helg!
Vad härligt med de små skotten som kommer. Spännande...Kram
SvaraRaderaLycka till med trädet!
SvaraRaderaHär i Andalusien har jag aldrig sett något Persimonträd. Däremot finns det just nu många frukter här av Persimon/Kaki i fruktdiskarna. Kaki är släkt med Sharon och lite större än Sharonfrukterna. De här frukterna tillhör mina favoriter. De är så goda!
Oj, det är verkligen spännande. Det är något speciellt med reseminnen (även om de inte är ens egna). Jag hade salvia och kamlavendel med från Rom i oktober, och försöker få dem att överleva - just för minnets skull.
SvaraRaderaHej hej
/Ann Marie
Läckert! Kul med ett annorlunda träd. Hos mig är det fikonet som har kommit längst, med svällande bladknoppar.
SvaraRaderaSå Härligt Lotta, det skall bli spännande att få följa! Trevlig helg/ Tyra
SvaraRadera